Alldeles intill marinan i Ayamonte i kröken av den lilla bifloden, ligger en stor park. Mäktiga träd ger skugga och därunder finns en liten djurpark. Vi gick runt och tittade och var just då de enda besökarna. Små djurparker kan vara rätt beklämmande med trånga utrymmen för djuren. Denna verkade ganska välskött, zebrorna hade ett litet föl och vattensköldpaddorna plaskade förnöjt. Vi blev förvånade att där fanns både lejon och tigrar och hur de hade det är väl mera tveksamt.

Zebraföl

Vi lämnade Ayamonte en morgon vid högvatten, lämnade Rio Guardianas grunda inlopp bakom oss och satte kurs mot Mazagón. Det var rena slalomkörningen mellan mängder av fiskebojar. Det var god sikt och de flesta bojarna hade tydliga flaggor så det var ändå inga problem. Vi gick ganska långt ut från kusten för att undvika fasta fiskeredskap längre in. Efter ett par timmar kom vinden och vi kunde sätta gennakern och fick en fin segling hela vägen.

Gennakersegling mot Mazagón

Ganska tidigt siktade vi höga skorstenar och antenner vid den stora hamnen i Huelva. En av Europas längsta vågbrytare sträcker sig därifrån ut i havet. Mazagón med sin marina ligger strax innanför vågbrytarens yttersta ände. Flera fartyg låg ankrade utanför.

Inseglingen och marinan i Mazagón

Vid väntepontonen i Mazagón

När vi kom fram till marinans vänteponton var det lunchstängt. Det är en skillnad från Portugal. I Spanien är överhuvudtaget öppettiderna inte lika generösa. De flesta fritidsbåt- och fiskehamnar längs Andalusiens kust förvaltas av APPA (Agencia Pública de Puertos de Andalucia) och samma regler och avgifter gäller. De vi har besökt är välskötta, har bra pontonbryggor men kanske lite enklare kringservice. Priserna är mycket rimliga jämfört med sommarpriserna i en del privata marinor i Portugal. Ett exempel, Lagos kostar under sommaren drygt 400 kr/dygn medan APPA:s hamnar ligger på 130 kr.

Marinan - Puerto Deportivo Mazagón

Marinan har byggts ut nyss, men började fyllas efter några dagar

Själva staden Mazagón ligger på höjden ovanför hamnen och är inbäddad i gröna pinjeträd. Vi hittade snart en genväg dit. Bebyggelsen är väl inte så pittoresk, men det finns en välsorterad supermercado, flera restauranger och hotell. Men det som främst gör detta en populär semesterort för spanjorerna är den långa stranden, Playa las Dunas. På veckosluten var det en oändlig mängd av parasoller som sträckte sig så långt ögat nådde. Vi vandrade längs vattenbrynet en bra bit och hörde bara spanska omkring oss. Detta verkar vara en plats som turister från övriga Europa inte har hittat. Folk på stranden solade, badade och grävde efter små musslor i strandkanten.

Staden sedd från stranden

Vägen upp mot staden

Playa de las Dunas

I själva marinan finns flera små båttillbehörsbutiker, varv med två gränsletruckar och två serveringar. Båda dessa visade sig ha trådlösa nätverk även om ingen av dem skyltade om det. I Portugal var det inte ovanligt att det fanns wi-fi i marinorna, det ingick oftast i priset. Det är inte så vanligt i Spanien. Däremot har det aldrig varit svårt att hitta caféer eller restauranger i närheten där man har tillgång till nätet. Det förutsätter förstås att man köper något att dricka eller äta, men det är ju inte särskilt betungande. Det kom in några gästande båtar av olika nationaliteter, men de flesta stannade bara över natten eller någon enstaka dag. Jämfört med Portugal var det däremot många inhemska båtar både gästande och hemmahörande i hamnen.

En av gästerna i hamnen, lungmanet med diameter på 50 cm

Efter vår sedvanliga vecka i Mazagón gav vi oss iväg mot Chipiona. Nu var kursen mer sydlig än ostlig och kusten blev låg och flack. Stora områden med fasta fiskeredskap gjorde att vi gick rätt långt ut. Vi seglade lite till att börja med men sedan blev det motorgång för vinden dog ut. Chipiona ligger vid södra sidan av mynningen till floden Guadalquivir. Fyren på udden Punta del Perro, är Spaniens högsta och den syntes på långt avstånd även om det var lite disigt.

På väg mot Chipiona för gennaker

Vi la till vid väntepontonen och kunde checka in fastän det var lunchtid. Öppettiderna verkar trots allt vara lite flytande. Ett par andra båtar som vi kände igen från Mazagón, kom ungefär samtidigt, bland annat ett danskt seglarpar. Vi sammanstrålade på baren i hamnen och åt lite tapas. Samtidigt passade vi på att kolla mail och annat eftersom baren har internetuppkoppling. Men det var inte så många gästande båtar i hamnen. När vi pratat med andra långseglare längs vägen har vi förstått att många seglar fort förbi denna sträcka för att snabbt komma in i Medelhavet. Det är lite synd för här finns många trevliga platser, väl värda ett besök.

Inloppet till marinan i Chipiona

Pusan på plats i marinan

Precis som i Mazagón är de flesta platserna i hamnen upptagna av hemmabåtar. Det är ett aktivt båtliv med både motor- och segelbåtar. Fiskebåtarna är inte så många och de flesta ganska små. Staden har anor från romartiden (eller äldre) och de i gamla kvarteren slingrar sig smala gator med massor av serveringar. En lång strandpromenad löper längs havet från hamnen, förbi fyren och vidare till den pampiga kyrkan. Nedanför ligger oändliga stränder fyllda med folk och parasoller. Man kan dock se tecken på den ekonomiska krisen, här och var står oanvända byggnader med gapande tomma fönster och igenbommade dörrar.

Stranden närmast marinan

Fyren på Punta del Perro

Fyren är högst i Spanien och en av de högsta i Europa

Solcellsdriven belysning på strandpromenaden

Utanför några av stränderna finns ”corrales de pesca” stenmurar eller konstgjorda rev som bildar stora ”inhägnader” i vattnet. Vid lågvatten stängs vatten in och med det också fiskar, skaldjur och musslor. Detta fångstsätt har uråldriga anor, man vet inte riktigt hur gamla stenmurarna är, men troligen äldre än romartiden. De är skyddade områden nu och bara ett mycket reglerat fiske äger rum. Det går däremot alldeles utmärkt att bada där, bara man inte skadar stenmurarna.

Konstgjorda rev för fiske

Playa de Regla

En dag tog vi bussen till Sevilla. Det är en resa på drygt två timmar med en bekväm, luftkonditionerad buss. Först passerade vi stora täckta blomsterodlingar i utkanterna av Chipiona, men så mycket blommor verkade det inte finnas just nu. Sedan tog ett böljande landskap vid med stora sädesfält, grönsaksodlingar och lysande hav av solrosor. Vägen gick genom några mindre orter innan vi nådde Sevillas utkanter.

Katedralen från nord

Katedralen från syd

Delar av katedralens utsmyckning

Muren runt Alcazar

Porten till Alcazar

Sevilla är en fantastisk stad med pampiga byggnader och storslagna torg. I de gamla kvarteren runt katedralen är gränderna smala och skuggiga mellan husväggar med utsirade balkonger och fyllda av tapas restauranger. Vi blev överraskade över att staden var så grön. Parker och alléer med jätteträd bäddade in stadens alla vackra hus.

Columbusmonumentet

Palacio de San Telmo

Smala gränder i Sevilla

Ändå blev det framåt eftermiddagen väldigt varmt. När vi gick för att ta bussen tillbaka visade termometern 39 grader och vi var mycket glada åt luftkonditioneringen. Sevilla är naturligtvis en stad som har mycket mer att erbjuda, men vi kände oss nöjda med detta lilla smakprov.

Lite tapas efter lång sightseeing